Tillfrisknande

Vi behöver vägledning för att hjälpa oss att förändra våra liv. Vi inser att inget kan förändra det faktum att vi har suttit i fängelse, men vi kan börja förändra oss själva genom att bryta ner murarna inom oss.

Anonyma Narkomaners tolv steg är den vägledning vi använder för att förändra oss själva. Vi tror att förändring förutsätter att vi är villiga att arbeta med stegen, är öppna för nya idéer och är så ärliga som vi bara kan. Det är vår erfarenhet att vi vanligtvis utvecklar nya attityder när vi börjar arbeta med stegen. När vi inte har droger i våra liv blir våra tankar klarare och vi inser att vi har börjat skapa ett nytt sätt att leva.

Jag har gjort allt och vad som helst för att få de droger jag behövde. Men idag är saker och ting annorlunda för mig. Idag använder jag inte. I Anonyma Narkomaners gemenskap fick jag möjligheten att hitta ett syfte med att finnas till utan att använda droger – de tolv stegen. I det här programmet har jag funnit att om jag i min vardag tillämpar de tolv stegen efter min bästa förmåga, blir saker och ting så som de ska vara, kanske inte exakt när jag vill, men i Guds tid. Ofta vet jag inte varför något händer, det bara händer. Jag försöker inte att klura ut det, jag vet bara att det fungerar för mig och jag är tacksam.

Allt eftersom vi arbetar med stegen förändras våra känslor och vårt sätt att reagera. Vi börjar attrahera andra in i våra liv. Vi börjar tillåta människor komma oss nära istället för att stöta bort dem. Vi lär oss att lita på andra och låter dem lita på oss. Vi behöver inte längre dölja vilka vi är av rädsla att bli avvisade. Känslan av tomhet som alla beroende känner börjar avlägsna sig.

Jag hade ungefär nio månaders drogfrihet när jag blev ombedd att dela på ett möte och jag var livrädd. Jag visste att jag skulle behöva stå upp för det jag höll på med och den jag började bli, annars skulle jag riskera att mista det jag fått. Gud bar mig ännu en gång den kvällen och jag blev väldigt förvånad över de andra intagnas reaktioner. Jag insåg att saker och ting skedde som de skulle, i Guds tid, inte min.

Min fru blev gravid med vår granne och slutade besöka mig. Jag fick ett brev från frigivningsnämnden om att jag inte skulle få någon villkorlig frigivning under hela mitt straff på grund av mitt tidigare register.

Allt det hände mig under en kort tidsperiod och jag höll på att explodera inombords. Jag vet nu att det var Guds nåd, mina vänner, min sponsor¹ och NA-möten som bar mig under den tiden. Jag ville väldigt gärna använda. Men jag mindes en mening i Basic Text som lyder: ”Vad som än händer, använd inte så kommer du ligga steget före din sjukdom.”

De otäcka känslorna av rädsla, hopplöshet, ilska och harm byttes inom mig långsamt ut mot hopp, tillit till min högre makt, förståelse och acceptans.

Många av oss i förlitar oss på en kraft starkare än vi själva som hjälper oss att leva drogfritt. När vi inser att vi har hittat en kraft som kan befria oss från användandet och besattheten att använda, blir vi mer villiga att lita på den högre makten. Vi kan välja att kalla den kraften ”Gud”, men det är vårt val.

Jag måste tro på en kraft starkare än mig själv och tro på att den kraften kan ge mig mitt förstånd tillbaka. Jag kan inte styra mitt liv, jag är maktlös och behöver lämna över min vilja till en högre makt. Jag behöver tillämpa alla tolv steg i mitt liv och ha Guds hjälp. Jag kan inte göra det ensam. Jag kan göra vad som krävs på den här institutionen, men det krävs mer hjärta att be Gud hjälpa mig att ta de här tolv stegen.

De tolv stegen är ett program för att leva. Vår erfarenhet visar att stegen kan hjälpa oss att ta oss igenom vilken situation som helst. Vår förmåga att dagligen tillämpa de tolv stegen kommer långsamt. Vi upptäcker att medan vi utvecklar den nödvändiga styrkan för att leva livet på livets villkor kan principerna vi använder i vår vardag tillåta oss att möta stunder av rädsla och smärta.

Jag gjorde fem år och höll mig drogfri. Att leva bland vanligt folk var tufft. Jag hade stor tillit till att Gud skulle bära mig. Jag läste den NA-litteratur jag fick tag i. Jag gick på NA-möten när de hölls. Att låta andra människor få veta hur jag kände och hur jag arbetade med stegen var riktigt svårt för mig. Jag satt länge i fängelse där det fanns möten, som stängdes på grund av brist på stöd. Jag arbetade med stegen så gott jag kunde.

Jag erkände att jag var maktlös inför mitt beroende, att mitt liv hade blivit ohanterligt. Det var helt uppenbart för mig, allt jag behövde göra var att titta bakom mig och se de låsta grindarna. Vid den tidpunkten kom jag till tro på att det fanns en kraft starkare än jag själv som kunde ge mig mitt förstånd tillbaka. Jag visste att jag inte ville använda. Jag visste att det fanns ett bättre liv för mig och under många dagar var den vetskapen tillräcklig.

Om jag kunde dela ett budskap med nykomlingen skulle det vara att deras liv inte behöver se ut som det gjort förr. Vi har alla beroendesjukdomen, vi gör alla saker vi inte är stolta över men vi får alla möjligheten att arbeta oss igenom det.

Upplevelserna i tillfrisknandet är ofta nya, främmande och skrämmande. Ibland är dragningen till gamla beteenden och vänner stark. Det kan verka som det skulle vara lättare att gå tillbaka till användandet, men att använda är ingen lösning för beroende. Vi har funnit ett nytt sätt att leva som är bättre än något vi någonsin känt till. Trots att vi upplever svårigheter är vi inte villiga att gå tillbaka till livet vi hade innan vi blev drogfria.

Att inse att jag kunde dö av en obotlig sjukdom var tufft. Det fanns tider då inget någon sa till mig hjälpte. Slutligen insåg jag att jag ändå bara har idag. Idag är jag frisk. Trots livets missräkningar föredrar jag att tro på livet. Alla människor har fått en dag eller ett ögonblick i taget att leva. Jag är inte annorlunda än andra människor.

Genom att lära känna mig själv och den jag verkligen är kunde jag börja arbeta med de delar av mig själv som jag inte tyckte om, såsom svartsjuka, avund, stolthet, hat och hämndbegär. Det var inte så att jag var en dålig människa som ville bli god, men jag förstod att de känslorna fick mig att känna mig dålig och att jag slösade bort mycket energi som jag inte hade råd med. När såna känslor kom upp i mig förstod jag att något var fel. Jag vände mig till min högre makt som jag hade börjat prata med tidigt i mitt tillfrisknande. När de känslorna kom upp kunde jag känna igen vad som hände och erkänna det. Oftast försvann känslorna i mig. Ibland gjorde de inte det, men allteftersom tiden gick lärde jag mig om disciplin och om att använda mina tillgångar. Jag har insett att disciplin, ansvar och kreativitet också är medel för att nå frihet för mig.

Så länge vi inte använder har vi en möjlighet att leva på ett nytt sätt, i eller utanför fängelset. NA:s program lovar oss inte att livet ska bli lätt och att allt kommer gå som vi vill. Vi lär oss att det finns en skillnad mellan behov och önskningar. Vår högre makt tillgodoser alltid våra andliga behov. Trots att vi fortfarande är bakom murarna behöver vi utveckla nya vänskaper, relatera till andra som är drogfria och som lär sig om tillfrisknandet genom Anonyma Narkomaners principer. Genom att arbeta med de tolv stegen vinner vi sinnesro oavsett vilken vår livssituation är.

En och en tog jag människorna jag älskat så mycket tillbaka i mitt liv. När det senare blev dags i mitt tillfrisknande, började jag gottgöra och kände mer lättnad. Jag känner en glädje och ett lugn som jag aldrig känt förr. Jag har ett syfte, jag vet att Gud har en plan för mig. Jag vet att så länge jag har tillit till en älskande Gud och tillämpar stegen i mitt NA-liv är jag på tillfrisknandets väg. Mina drömmar är annorlunda idag, de är verkliga.

Känslor av lycka, lugn och tillfredsställelse är gåvor vi får i tillfrisknandet när vi växer och förändras genom arbete med Anonyma Narkomaners tolv steg. Vi får förmågan att acceptera besvikelser och frustration som en del av det dagliga livet. Även om tillfrisknandet kanske inte är lätt för oss, är det en resa som är värd att göra. Vad vi än har gjort i det förflutna behöver vi inte göra om det. Framför allt behöver vi aldrig mer använda igen.